Intelligent statlig energiutredning tvingar elbolagen agera ”Systembolaget”

Som ett steg i genomförandet av Energiöverenskommelsen, som alla riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, står bakom, föreslår energiutredningen höjt ROT-avdrag för energieffektivisering i hemmet och höjt investeringsbidrag för energilager.

En höjning av rotavdraget från 30 till 50 procent hemmet ska bland annat gälla tilläggsisolering, byte av ventilationssystem eller byte till energieffektiva fönster.

Lise Nordin (MP) har varit energiutredningens särskilda utredare för att se över hinder och ta fram lösningar för energieffektivisering, småskalig elproduktion och ellagring. För att få ner elanvändningen ställer utredningen krav på elbolagen att hjälpa kunderna med energieffektivisering.

Elbolagen blir skyldiga att hjälpa elkunderna att genomföra åtgärderna. Om elbolagen inte klarar åtagandet får de betala ”böter”.

Elbolagen måste ta kontakt med elkunderna och ta fram lockande erbjudanden med möjlighet till finansiering. Marknaden och elbolagen avgör vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva. Elbolagen får betalt genom extra avgift på elräkningen för alla elkonsumenter. Alla tjänar på den extra avgiften då vi slipper bygga ut elnäten och elproduktionen ytterligare.

– Energieffektivisering är en av de viktigaste nycklarna för att klara Sveriges klimat- och energimål.

För att kapa elanvändningstopparna när det är som kallast, föreslår utredningen också att det befintliga investeringsstödet för energilager höjs från 50.000 kronor till 150.000 kronor. Det ska gälla under alla situationer och företag och inte bara egenproducerad solel i hemmet.

– Då kan man lagra mer el när efterfrågan är låg och priset inte är så högt. Sedan kan den som har ett batteri sälja elen när efterfrågan är stor och priset högt, säger Lise Nordin.

Det skulle jämna ut efterfrågan över dygnet om mycket elenergi finns lagrad i batterier hos konsumenterna.

Oavsett vilken regering det blir framöver tror inte Lise Nordin att det påverkar förslagen i utredningen, med tanke på energiöverenskommelsen.

– Det är bra att man höjer rotavdraget till 50 procent för energieffektivisering säger Ola Månsson vd Installatörsföretagen.

Britta Permats, vd på Svensk Ventilation, tycker att det är bra om medvetenheten kring energieffektiviseringen och inneklimat ökar.

Johanna Lakso från Naturskyddsföreningen hade också velat se konkreta förslag på hur efterfrågeflexibilitet kan uppmuntras och hur energiskatten på el kan utformas för att leda vägen i energiomställningen.

Den nya lagen

Från den 1 januari 2020 träder den nya lagen i kraft. Elhandelsbolagen blir skyldiga att med hjälp av vita certifikat(kvotplikt) minska sin elförsäljning till sina kunder med 2,5 % 2021, ytterligare 1 % 2022 och ytterligare 2 % 2023.

Efter 2023 ska sparnivåerna höjas och anges som minskad toppeffektbelastning. Det slutliga målet ska vara en minskning av eleffektbehovet med 3.000 MW år 2040 för att främja övergången till 100 % förnybar elproduktion.

De aktuella kunderna är hushållen, bostadsrättsföreningarna samt små och medelstora företag men inte elintensiva företag.

Genom småskalig solelproduktion, isoleringsåtgärder och ventilationsvärmeväxlare samt energilager och styrbara utrustningar för flexibilitet ska målet uppnås. Åtgärder med lång livslängd ska premieras.

Energideklarationerna ska ge ökad information om kostnadseffektiva åtgärder.

Energimyndigheten ska ta fram en plan för hur det ska informeras för energieffektivisering, inklusive kommunal energi och klimatrådgivning, nätverk för små företag och beställargrupper för småhus.

Marknadsförutsättningarna för efterfrågeflexibilitet ska förbättras. Roller och ansvar för alla nätägare och för aggregatorer behöver klargöras och nätavgifterna behöver bli mer kostnadsriktiga.

Hushållens efterfrågeflexibilitet kan tillsammans med batterilager anpassa efterfrågan över kortare tidsperioder och skapa nätnytta i lokala nät.

För mikroproducenter blir övre gränsen en säkring om 100 ampere.

Investeringsstödet för solceller kommer att justeras så att installationer med payofftid kortare än 10 år får minskat investeringsstöd.

Om du köper ett energilager men inte har solceller får du ändå investeringsbidrag.

En solcellsanläggning på maximalt 1500 kW toppeffekt ska bara betala kostnaden för nätbolagets mätning, beräkning och rapportering samt engångsavgift för anslutning.

En solcellsägare som har högst 100 Ampere säkring och maximalt 68 kW ska inte betala något till nätbolaget för inmatning av el på nätet om han köper mer el än han säljer.

Investeringsbidrag får ges för åtgärder som påbörjas från 1 januari 2019.

Gällande energilager ges max 60% i bidrag och max 150.000 kr.

Möjlig effektreduktion i småhus vintertid under 1-3 timmar är 5.500 MW.

Timprissättning och en mer differentierad tariffsättning skapar en nödvändig grundförutsättning för ökad efterfrågeflexibilitet.Timprissättningen behöver avspegla nätkostnaderna av den varierande effektbelastningen på ett bättre sätt än den gör idag.

Hushållskundernas drivkrafter att aktivt förändra sin elförbrukning under dygnet på grund av varierande elpriser bedöms vara relativt små och behöver kompletteras av ytterligare åtgärder.

Hushåll och företag i tjänstesektorn i vissa kommuner i norra Sverige betalar lägre elskatt.

Industriföretag, verksamheter inom jordbruk, skogsbruk och vattenbruk, datorhallar samt användare av landström betalar lägre elskatt.

Elenergiskatten höjs 1,2 öre per kWh från den 1 januari 2019.

 

Förändringar av nätprisernas utformning

Om den fasta delen av nätpriserna begränsas så ökar incitamenten för energieffektiviseringar och efterfrågeflexibilitet.

Det har i olika sammanhang lyfts fram förslag om att den fasta andelen av nätpriserna borde sänkas för att ge ytterligare incitament till energieffektiviserande åtgärder, då andelen rörliga kostnader som är påverkbara för kunden då skulle öka. En sådan förändring skulle även öka intäkterna för investeringar i solelanläggningar.

Energimarknadsinspektionen (Ei) behandlade ett sådant förslag i utredningen om ökad efterfrågeflexibilitet från 2016.

Ei konstaterade även de att den fasta delen av nätavgiften betalas oberoende av förbrukad energi eller effektuttag och därmed bidrar till att dämpa en eventuell ekonomisk styrsignal till kunden. En minskning av den fasta andelen av nätavgiften får dock enligt Ei inte ske på bekostnad av den s.k.kostnadsriktigheten av nätavgiften.

Ett annat sätt att åstadkomma en minskad fast andel vore enligt Ei att kräva tidsdifferentiering och bättre uppföljning av om tariffernas utformning är förenliga med effektivt nätutnyttjande.

Dynamiska tariffer efter nätets behov stimulerar till ökad efterfrågeflexibilitet. För att kraftfullare styra mot att nätavgifterna och därmed även elpriserna ska kunna stimulera till ökad flexibilitet i elnätet skulle krav kunna ställas att nättariffernas nivå ska vara dynamiska efter nätets behov och exempelvis kunna variera på timbasis.

En fördel med dynamiska tariffer är, enligt Ei, att de på ett mer kostnadsriktigt sätt kan föra över ett nätföretags kostnader till kund baserat på tidpunkt för användning.

En nackdel med dynamiska tariffer är, också enligt Ei, att de ställer stora krav på nätföretagen att prognostisera belastning på nätet och sätta tariffer i enlighet med prognoserna. För kunderna riskerar

dynamiska tariffer medföra brist på förutsägbarhet då de inte vet tarifferna i förväg som man gör med statiska tidsbaserade tariffer.

Möjligheterna att införa den här typen av prissättning och styrning ökar dock med en ökad digitalisering och automatisering av nätet och nätets styrning, inklusive på efterfrågesidan.

Kravet på att tariffer ska vara dynamiska stämmer med grundprinciperna för elnätsområdet och bedöms kunna stimulera efterfrågeflexibilitet bland fler kunder.

 

Dynamiska tariffer

Ei såg inte i den tidigare utredningen om efterfrågeflexibilitet att det fanns något som hindrar dynamiska tariffer och nätföretag kommer därför ha möjlighet att erbjuda dynamiska tariffer till alla om de bedömer att det är effektivt.

Föreskrifter kan möjliggöra införande av mer kostnadsriktiga nättariffer, nätföretagen ansvarar för utformningen

Ei ville inte begränsa den fasta delen av nätavgiften eller att ställa krav på dynamiska tariffer utan föreslog istället att Ei skulle få utforma föreskrifter för nättariffernas utformning.

Så även i fortsättningen är nätföretagen som ansvarar för tariffutformningen mer i detalj, i riktning mot en mer kostnadsriktig utformning med inriktning mot effekt eller tidsbaserade tariffer.

Förslaget har nu remissbehandlats och regeringen har nyligen lagt fram en proposition om en förändring med denna inriktning som riksdagen beslutade om i juni 2018.

Lagändringen ska underlätta ökad efterfrågeflexibilitet så det blir lättare utveckla nätavgifterna genom pilotprojekt och stegvis införande av nya nättariffer.

Elkonsumenterna får bättre information om avgifter mm för överföring av el.

Avgifterna för överföring av el kan vara fasta eller rörliga och baseras på uttagen energi (kWh) eller på uttagen effekt (kW) eller på kombinationer av dessa.

Hushållens elanvändning följer i dag ett regelbundet mönster under dygnet, under veckan och året. Variationerna beror av faktorer som hushållens levnadsvanor samt solinstrålning och klimatförhållandena i övrigt i Sverige.

Enligt en undersökning är dagens hushåll beredda att betala relativt mycket för att behålla dessa regelbundna vanor, betydligt mer än de incitament som dagens energiskatter, nätavgifter och prisvariationerna på el under dygnet ger.

Hushållen kan dock tänka sig att vara mer flexibla när det gäller att variera elanvändningen för uppvärmning jämfört med användningen av övrig el för belysning, matlagning, digitala medier, TV osv. Flexibiliteten är störst för den el som används för uppvärmning vid tidpunkter då ingen är hemma.

Resultaten indikerar att effekterna av att ge hushållen tillgång till högupplösta förbrukningsdata och elräkningar baserade på timprissättning i praktiken kan komma att bli ganska små, om inte ytterligare åtgärder kompletterar.

Om prissättningsreformen dessutom förutsätter ett frivilligt deltagande kan hushållen även i fortsättningen komma att välja att avstå från timprisavtal och istället välja andra typer av fasta prisavtal som bygger på medelpriser över längre tidsperioder.

De potentiellt största effekterna med att införa timprismätning och nätavgifter som bättre prissätter skillnader i nätbelastning över dygnet och i olika nät kan alltså enligt undersökningen främst finnas på uppvärmningssidan.

Det har under några år till exempel funnits större värmepumpar på den svenska marknaden som kan kopplas upp mot den nordiska elbörsen och styras utifrån elprisvariationerna där. Alla nya större värmepumpar kan i princip kopplas upp på det sättet om kunden så skulle önska,men intresset har än så länge varit relativt lågt.

I Tyskland och Storbritannien exempelvis, erbjuds användare av laddbara bilar nu särskilda elavtal som innebär att de får betala ett lägre pris för sin el och en lägre effekttariff om de laddar sin bil nattetid under timmar då elen är som billigast.

Vinsterna med att köpa den här typen av apparater ökar om timprisvariationerna blir högre, vilket de skulle bli med mer dynamiska tariffer eller energiskatter. Hushållens egen aktivitet kopplade till dessa åtgärder reduceras till inköpstillfället och till valet av elavtal.

Ytterligare ett steg i denna utveckling är att de uppkopplade apparaterna även kan fjärrstyras och styrbarheten kan överlåtas av hushållet till en annan part, t.ex. en s.k. aggregator. Då kan apparaternas styrda flexibla elanvändning samlas ihop och synkroniseras för större elsystemnytta. Utrustning med en sådan funktion kan även eftermonteras på befintliga apparater i hus, t.ex. på värmepumpar och varmvattenberedare. I Sverige testas den här typen av tekniker i ett antal mindre projekt runt om i landet, bland annat i Göteborg (FED), Uppsala (Klokel, Växel), Örebro (Örebrobostäder), Simris m.fl. platser.

Större pilotprojekt genom förs även på Gotland, i norra Djurgårdsstaden och i Hyllie utanför Malmö.

Andra aktörer som kan vara med och påverka utvecklingen mot högre efterfrågeflexibilitet är aggregatorer, energitjänsteföretag, systemoperatör och elnätsföretag. Timprissättning och en mer differentierad tariffsättning skapar en nödvändig grundförutsättning för ökad efterfrågeflexibilitet men är i sig inte tillräcklig som åtgärd.

 

Civilingenjör Lars Sundström Sun ToEarth

Bilden: Lise Nordin Miljöpartiet

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.