”Janne pratar bredvid mun” eller ”Inte de skarpaste knivarna i lådan”

Svenolof Karlsson skriver i Second Opinion om sin vän Janne Wallenius.

 Svenolof Karlsson skriver först:

”En fjärde generation kärnkraft skulle kunna försörja Sverige med el i 500-600 år enbart med kärnavfallet från dagens svenska reaktorer. Men intresset är lamt och kärnkraftsforskaren Janne Wallenius söker nu finansiering i Storbritannien.

Janne Wallenius, professor i reaktorteknik, lockar fler studenter än någonsin i sin undervisning vid KTH. Nästan alla kommer från andra länder lockade av den spetskompetens som erbjuds i fjärde generationens reaktorteknik. I Sveriges två andra kärnkraftslärosäten, Chalmers och Uppsala universitet vacklar intresset. På Chalmers har man runt tio studenter och arbetar med att göra kärnteknikutbildningen mer generell, medan bachelorutbildningen i Uppsala ligger i malpåse.

Efter ”tankeförbudslagen” 1986-2006, då kärnkraftsforskning överhuvudtaget inte finansierades av staten, delade Vetenskapsrådet 2009 ut 36 miljoner kronor till GENIUS-projektet, där material- och bränsleteknik för fjärde generationens blykylda reaktorer utvecklades i samarbete mellan KTH, Chalmers och Uppsala. Senare finansierades ett forskningssamarbete med Frankrike om utvecklingen av den natriumkylda ASTRID-reaktorn.”

Jag har just skrivit följande kommentar på Second Opinion som garanterat blir censurerad:

”Second Opinion visar här sitt rätta ansikte.

KTH borde skämmas för att överhuvud taget nämnas i dessa sammanhang.

Ska våra skattemedel gå till sånt här?

Civilingenjör Lars Sundström SunToEarth”

Det intressanta kommer längre ner i Svenolof Karlssons artikel:

”Enligt Janne Wallenius finns ett intresse för fjärde generationens kärnkraft inom flera av de stora nordiska energiföretagen, men den politiska osäkerheten avskräcker dem från att agera. I stället försöker nu Janne Wallenius med kolleger skapa resultat längs andra vägar. Ett initiativ handlar om ett nytt kärnbränsle, lämpat för tungvattenreaktorer.”

 Där kom det!

Det är en oskriven lag inom etablissemanget i stora delar av EnergiSveriges ledningsgrupper att inte tydligt visa att de vill ha kärnkraft utan att endast säga sådant mellan skål och vägg som Janne och Svenolof råkar undslippa sig.

De stora nordiska energiföretagen är bland annat Vattenfall, Fortum och EON. Genom soliga annonser försöker de alla låtsas vara miljövänliga men företagsledningarna vill alla ha mer kärnkraft.

Vattenfall, Fortum, EON med flera har en paraplyorganisation som heter Energiföretagen.

Energiföretagen har en tidskrift, ett husorgan,som heter Second Opinion. Second Opinion skriver om energifrågor med täckmantel i form av debattartiklar. Second Opinions alla kostnader finansieras helt och hållet av Energiföretagen vilket i praktiken innebär att Vattenfall, EON och Fortum till stor del finansierar dessa PR-artiklar. De tar smart nog också in relativt harmlösa artiklar för att det inte ska bli så tydligt.

Min fråga till regeringen:

Går fortfarande svenska skattepengar till kärnkraftsforskning?

 

Civilingenjör Lars Sundström SunToEarth

Fotot. Sätt P för de 10 miljoner lampor som är tända i onödan

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.