Armeringen i Oskarshamn och Ringhals rostar bort

En totalt felkonstruktion vid byggandet av Oskarshamns och Ringhals kärnreaktorer har nu uppdagats. Kärnreaktorerna försågs vid uppförandet av kärnkraftverken med stora kylvattenrör av betong genom vilka havsvatten pumpas från havet till reaktorerna. Kylvattnet från havet till reaktorerna tas in via stora betongrör som är förstärkta med järnarmering. Armeringen är helt utan rostskydd som den vanligen är när man bygger hus och broar. Tydligen räknade konstruktörerna med att betongen skulle skydda armeringen från vattnet! Vi pratar här om saltvatten!

Alla inom byggnadsbranschen vet att betong förr eller senare spricker. När betongen spricker kan vatten nå armeringen. För ett hus med betonggrund är detta inte något stort problem.

För ett kärnkraftverk är detta ett gigantiskt problem.

Den statliga organisationen Energiforsk berättar nu att armering i betongrören för kylvattnet helt rostat bort!

Omfattande lokala korrosionsangrepp påträffades nyligen vid tillståndsbedömningar av betongytor i olika delar av kylvattenrören i kärnkraftverken Oskarshamn och Ringhals.
Skadorna har nu provisoriskt reparerats och en test av katodiskt skydd med kontinuerlig elström genom armeringen har installerats i Oskarshamn 3. Detta är första gången man testar något sådant på kärnkraftverken i Sverige och det finns inga garantier för att det ska fungera.

Under den synliga rosten som gått genom betongen var armeringen ibland oskadad och i andra fall fullständigt bortkorroderad.

En av de viktigaste orsakerna till de kraftiga korrosionsangreppen var enligt Energiforsk sannolikt galvanisk korrosion.

Hur kunde kunde konstruktörerna missa detta med risken för sprickor och galvanisk korrosion?

Varje rörmokare i Sverige känner till problemen med galvanisk korrosion. Under första halvan av 1900-talet drogs alla kallvattenledningar  i Sverige med hjälp av järnrör. Man var dock så förutseende att man använde galvaniserade järnrör för att minska risken för rostangrepp. Senare använde man kopparrör och numera plaströr.

Trots galvaniseringen började järnrören rosta efter ett antal år och efter 30-50 år blev rören så sönderrostade att man numera bytt ut nästan alla galvaniserade järnrör i våra hus.

De galvaniserade järnrören i våra hus blev med tiden så rostiga att de enkelt kunde brytas för hand.

Eftersom jag under några år arbetade som rörmokare har jag vid ett tillfälle brutit av ett nyss fungerande tvåtums rostigt galvaniserat järnrör med diameter ca 5 cm med en hand utan verktyg. Det var som att bryta av en trästicka.

Vad händer med det icke galvaniserade armeringsjärnet i betongen i våra kärnkraftverk?

Det blir till sist helt korroderat och upplöst så snart betongen spricker och vattnet når järnet och förmodligen påskyndas korrosionen av att vattnet är salt.

Min fråga är: Vad händer med kylningen av kärnkraftverken när kylrören av betong kollapsar?

 

Civilingenjör Lars Sundström SunToEarth

Fotot: Mindre riskfylld elproduktion i Uppsala

 

Kommentera